Så var det äntligen dags för Isaac att få gå till kyrkan i långt led med facklor för att fira att det är jullov. Vi hade bestämt redan innan att jag, Noel, Oscar och Ella skulle stå utanför för att titta på för att sen möta upp i skolan när de kom tillbaka dit. För att ta in dessa bus-pojkar i kyrkan det utsätter jag mig inte för. Nog för att jag har världens gosigaste ungar, när de vänder den sidan till, men att sitta still och tyst i en kyrka är inte deras starkaste drag. Redan utanför insåg jag att jag valt rätt. Det är väldigt svårt för två pojkar på 5 och 3 år att stå stilla och inte putta på varandra, springa i rabatter och kasta singel tydligen. Svetten den rann och stundtals undrade jag vad vi gjort för fel i vår uppfostran. Men det var bara att härda ut och äntligen kom hela skolan på en lång rad och vi fick vinkat på en stolt Isaac.
Efter att skolan gått in i kyrkan gick vi till affären för att handla. Även detta fick mig att halvt kallsvettas innan då jag vet hur min pojkar kan köra race med sina små kundvagnar, springa iväg och köra på folk. Så nog fick de bannor innan vi fick in och lite mutor "Är ni nu duktiga så går vi och matar ankorna sen". Det gick bra, i mina ögon. Alla som var i affären samtidigt vet dock vad mina pojkar heter om vi säger så. Men ingen blev påkörd och vi fick med det vi skulle så vi gick vidare och matade ankorna.
Som vanligt när man matar ankor med barn så åker halva brödet ner i magen på de små. Inga undantag för mina barn, därför är jag glad att jag köpte färskt bröd. Det slutade nog med att det var jag som såg till att de hungriga ankorna fick lite bröd i alla fall.
Sen satte vi oss i bilen igen, passade på att köpa mat till katterna (dyrt som poker den där kattmatten) och ännu en muta köptes för att de skulle vara lugna på skolan. Väl på skolan så bestämde jag mig för att hålla mig utanför klassrummet med barnen för de har ju lite svårt att vara tysta och stilla. Helt plötsligt var det borta och efter en stund kom de tillbaka (jag är sällan orolig när de försvinner på ställen som de känner till) och de var inte lika rena och fina som de var när vi kom dit. Det var då jag ångrade mig bittert att jag slängt overaller, regnställ och överdragsbyxor så duktigt i tvätten men vi har ju en tvättmaskin av en anledning.
Isaac kom ut och var lycklig, de hade fått en julklapp av fröknarna och vi satte oss i bilen för att åka hem.
Det gick rätt bra ändå måste jag säga.
Väl hemma kröp vi upp i soffan och mös framför tv:n. Det är dessa stunder när man tittar på barnen där de sitter alldeles lugna och kramgoa, som man inte kan förstå att man timmarna innan allvarligt tänkt på att sälja dom. Det är tur att man glömmer snabbt.
Isaac har åkt med min bror och hans familj till badet och jag och Noel och Oscar har försökt oss på julpyssel som gick åt skogen. Vi smälte pärlor i pepparkaksformar men det blev inte så bra som jag tänkt. Åh ja, tanken var god, som en gammal handbollstränare till mig alltid sa.
Nu ska jag sätta mig och mysa lite med mina barn. Tvätt och städ är inte lika lockande, det är inte så att det försvinner. Om nästan fyra timmar kommer maken hem och med tanke på hur trött jag är (tack Ella för att du inte sover på nätterna och ska äta hur många gånger som helst) så kan det bli väldigt långa fyra timmar.........