Idag ska jag för första gången på 6,5 månad åka iväg ensam. Tjejmiddag väntas och Ella får vara hemma med pappa och bröderna. Det kommer att kännas väldigt tomt då hon och jag har hängt ihop sen födseln men samtidigt väldigt, väldigt skönt. Jag kan sitta ner i lugn och ro och samtala med mina fina vänner utan att behöva bry mig om något annat. Inte för att Ella är en "jobbig" bebis men det ska matas, aktiveras och aldrig slår det fel att hon ska äta, sövas, bajsa just när man ska äta själv.
Jag är mest orolig över hur Johan ska klara det. Ella har sin "ledsna period" på kvällarna innan hon somnar på kvällarna. Vi har bara provat att ge henne lite välling först och sen får hon bröstet och somnar. Hmm, kan bli något för Johan att bita i men som tur är så har han en ängels tålamod när det gäller skrik.
Jag får inte glömma att ta med pumpen för annars lär jag väl ligga och vrida mig av smärta i brösten.
Åh, vad jag längtar tills ikväll och få träffa tjejerna och bara vara Sara. Jag brukar ryggs tillbaka när folk skriver om att de måste ha egentid. Men då oftast när barnet bara är någon månad. Hallå! Varför skaffade du barn? Kan du inte stå ut ett halvår eller så (om du ammar) när bebis är beroende av dig. Det är en väldigt kort tid i ditt liv. Väldigt påfrestande att inte kunna göra något själv mer än korta ärende men tiden går ju så fort. Ta vara på den för sen saknar du den. Jag menar absolut inte att man aldrig ska lämna bort sitt barn men man måste tänka sig för. Vissa situationer kräver att man lämnar barnet och självklart ska man göra det. Men bara för att! Det förstår jag inte.
Med risk för att säga emot mig själv så ser jag fram emot lite ensamtid och om allt fungerar ska jag få sova utan Ella också och kanske för första gången sen födseln få sova mer sammanhängande än 3-4 timmar åt gången. DET är behövligt för jag står fortfarande på kanten och balanserar, på väg in i väggen.......
den här gullungen ska jag lämna hemma ikväll
Idag ska jag vara ensam
Familj KommenteraIdag ska jag för första gången på 6,5 månad åka iväg ensam. Tjejmiddag väntas och Ella får vara hemma med pappa och bröderna. Det kommer att kännas väldigt tomt då hon och jag har hängt ihop sen födseln men samtidigt väldigt, väldigt skönt. Jag kan sitta ner i lugn och ro och samtala med mina fina vänner utan att behöva bry mig om något annat. Inte för att Ella är en "jobbig" bebis men det ska matas, aktiveras och aldrig slår det fel att hon ska äta, sövas, bajsa just när man ska äta själv.
Jag är mest orolig över hur Johan ska klara det. Ella har sin "ledsna period" på kvällarna innan hon somnar på kvällarna. Vi har bara provat att ge henne lite välling först och sen får hon bröstet och somnar. Hmm, kan bli något för Johan att bita i men som tur är så har han en ängels tålamod när det gäller skrik.
Jag får inte glömma att ta med pumpen för annars lär jag väl ligga och vrida mig av smärta i brösten.
Åh, vad jag längtar tills ikväll och få träffa tjejerna och bara vara Sara. Jag brukar ryggs tillbaka när folk skriver om att de måste ha egentid. Men då oftast när barnet bara är någon månad. Hallå! Varför skaffade du barn? Kan du inte stå ut ett halvår eller så (om du ammar) när bebis är beroende av dig. Det är en väldigt kort tid i ditt liv. Väldigt påfrestande att inte kunna göra något själv mer än korta ärende men tiden går ju så fort. Ta vara på den för sen saknar du den. Jag menar absolut inte att man aldrig ska lämna bort sitt barn men man måste tänka sig för. Vissa situationer kräver att man lämnar barnet och självklart ska man göra det. Men bara för att! Det förstår jag inte.
Med risk för att säga emot mig själv så ser jag fram emot lite ensamtid och om allt fungerar ska jag få sova utan Ella också och kanske för första gången sen födseln få sova mer sammanhängande än 3-4 timmar åt gången. DET är behövligt för jag står fortfarande på kanten och balanserar, på väg in i väggen.......
den här gullungen ska jag lämna hemma ikväll