Idag när jag fixade med maten så bestämde Ella sig för att ta en titt i köksskåpen. Det slutade med att vaser och karaffer helt plötsligt stod på köksbänken istället för i skåpet. Tänk vad man glömmer snabbt hur "jobbig" denna åldern är. Nu rör hon sig i hela huset, hon ställer sig på knä mot trappa, lådor och annat. Allt åker i munnen, även Frejas ben-urk. Vilket iofs är det positiva för jag måste dammsuga minst en gång om dagen så damen inte stoppar något olämpligt i munnen. Har Oscars incident allt för klart i minnet när han var 10 månader och höll på att kvävas för han satt en kartonbit i halsen. Aldrig har jag sett någon så blå i ansiktet och aldrig trodde jag att jag inte skulle kunna numret till SOS. Men som tur var gick det bra tack vare Johan och ambulanspersonalen och alla fantastiska läkare på sjukhuset. 
Jag funderade idag på när pojkarna var i den åldern. Isaac kommer jag inte ihåg. Noel vet jag att han satte sig upp till sittande innan han kunde sitta. Vilket resulterade i många bulor. Han gjorde likadant när han skulke resa sig. Han klarade att resa sig men inte att stå. Jag vet att jag funderade på att skaffa hjälm till honom. 
Oscar var också väldigt nyfiken och stoppade som sagt allt i munnen. Jag kommer ihåg en gång när han rev ut ett helt skåp med brickor och underlägg. Lycklig var han. 
Men innan Ella begav sig in i skåpet idag så hade jag förträngt det här passandet hela tiden. Och det finns säkert en anledning till att man gör det....
 
Ella-bus på väg in i skåpet
 
 
 
 
 
 

Vad man glömmer snabbt

Allmänt Kommentera
 
 
Idag när jag fixade med maten så bestämde Ella sig för att ta en titt i köksskåpen. Det slutade med att vaser och karaffer helt plötsligt stod på köksbänken istället för i skåpet. Tänk vad man glömmer snabbt hur "jobbig" denna åldern är. Nu rör hon sig i hela huset, hon ställer sig på knä mot trappa, lådor och annat. Allt åker i munnen, även Frejas ben-urk. Vilket iofs är det positiva för jag måste dammsuga minst en gång om dagen så damen inte stoppar något olämpligt i munnen. Har Oscars incident allt för klart i minnet när han var 10 månader och höll på att kvävas för han satt en kartonbit i halsen. Aldrig har jag sett någon så blå i ansiktet och aldrig trodde jag att jag inte skulle kunna numret till SOS. Men som tur var gick det bra tack vare Johan och ambulanspersonalen och alla fantastiska läkare på sjukhuset. 
Jag funderade idag på när pojkarna var i den åldern. Isaac kommer jag inte ihåg. Noel vet jag att han satte sig upp till sittande innan han kunde sitta. Vilket resulterade i många bulor. Han gjorde likadant när han skulke resa sig. Han klarade att resa sig men inte att stå. Jag vet att jag funderade på att skaffa hjälm till honom. 
Oscar var också väldigt nyfiken och stoppade som sagt allt i munnen. Jag kommer ihåg en gång när han rev ut ett helt skåp med brickor och underlägg. Lycklig var han. 
Men innan Ella begav sig in i skåpet idag så hade jag förträngt det här passandet hela tiden. Och det finns säkert en anledning till att man gör det....
 
Ella-bus på väg in i skåpet