Det blev ingen lugn påskledighet här hemma. Jo, obligatorisk påskmiddag hos mamma och pappa var vi på i lördags och söndagen hade vi planerat trädgårdsfix och handboll. Men vid lunch bestämde Oscar sig för att stoppa i en grön ärta i näsan. Johan hade tagit fram en matlåda för att fixa lite pytt i panna till lunch. I lådan låg även ärtor som Oscar snabbt som tusan tog en och stoppade i näsan. Johan var snabb att be honom att fräsa men han drog in i stället så den åkte längre upp. 
Jag satte mig i kö till 1177 och när jag väl kom fram så bad de mig ringa till Eslöv som har helgmottagning, de hade ju faktiskt öppet 45 min till sa hon. Men eller hur att jag skulle få en tid. Jag ringde dit i alla fall och efter att fått stå i kö en stund så fick jag det bekräftat att det inte fanns några tider kvar. Jag blev hänvisad till Getingen i Lund i stället. Suck!!!!
Johan ringde dit och nej, de tog inte emot honom utan vi skulle vackert få åka in till barnakuten i stället. Johan frågade hur slut det var och hon svarade att ju längre vi väntar desto svårare var det att få ut den. Vi bestämde oss för att jag först skulle åka och titta på kvartsfinal 1 i Höör mellan H65-LUGI där Olivia skulle spela. Vi hade bjudit med Olivias kompis Hanna också. 
Efter matchen tog jag Oscar i bilen och först stannade vi till och köpte frukt, godis och dricka innan vi styrde bilen mot Lund och akuten. 
Vi möttes av en sköterska som frågade Oscar vad hon kunde hjälpa honom med när han svarar "Jag har en ärta i min näsa. Jag älskar inte ärtor". Goa unge, vi skrattade gott jag och sköterskan. 
Efter undersökning av sköterskan och konstaterande att ärtan satt fast högt upp i näsan så testade vi att få ut den genom att han fräste, jag fick göra "föräldrakyssen" där vi höll för den "friska" näsborren medans jag
blåkte hårt i munnen. Men inget hjälpte. Så vi fick sätta oss i väntrummet och vänta på öronläkaren som var fast på andra akuten. 
Klockan tickade i väg och Oscar somnade strax efter 22. Vid 23.30 kom öronläkaren och han försökte få ut ärtan med en sug. Men då Oscar inte satt still så fungerade det inte. Han ville snabbsöva honom men eftersom jag trykt i honom godis för att han inte skulle somna så gick inte det. Vi fick åka hem och restriktioner att komma in dagen efter på förmiddagen med en fastande Oscar så skulle de göra ett nytt försök och om det inte fungerade så fick de söva honom. 
Halv ett kom vi hem på natten och Oscar tyckte att det var morgon 5.30. Det tyckte INTE hans mamma. Så vid 10 åkte vi in igen. Än en gång fick vi vänta på öronläkaren som var upptagen på den andra akuten. Men efter en timme kom han och med hjälp av en läkare som höll i Oscars huvud och jag som höll i hans armar och kropp så kunde han suga ut den med hjälp av en stor pincett också. En nöjd Oscar som fick en glass av sköterskErna och en lättade mamma som slapp se sin son sövas. 
 
Men inte har det varit lugnt sen dess. Igår stod jag och lagade mat. Ella var på golvet som vanligt och kröp/åla rundor. Helt plötsligt märker jag hur hon börjar hosta och andas snabbt. Tar upp henne och märker att hon satt något i halsen. Lägger henne med magen ner och dunkar hårt i ryggen. Sen springer jag i trappan och panikskriker på Johan, som ligger där uppe och vilar för han är sjuk. Johan rusar ner, och nu börjar Ella bli blå, och tar över ryggdunkandet. Han skriker på mig att ringa 112 och jag springer och hämtar min telefon och ringer SOS. DET hinner gå två signaler och då hostar Ella igen och hon börjar gråta och jag lägger på. Jag blev så lättad och Johan också. Sen åt hon och drack som vanligt och nu håller vi extra koll på henne så hon inte får feber eftersom saken inte kom upp så kan det om det värsta skulle ha i träffat hamnat i lungorna. 
Jag fick sådan flashback från när Oscar var i den åldeRN och satte en pappbit i halsen. Den gången kom ambulansen men som tur var han Johan få ner biten innan. Men det slutade ändå med sjukhusbesök med fullt pådrag på akuten och en sövning för att kontrollera så att pappbiten inte kommit i lungan. 
Jag dammsuger varje dag och ändå hittade hon något att stoppa i munnen. Nu är jag livrädd att ha henne i köket. 
Vilken påsk vi hade va?!

Ärtor och 112

Allmänt Kommentera
Det blev ingen lugn påskledighet här hemma. Jo, obligatorisk påskmiddag hos mamma och pappa var vi på i lördags och söndagen hade vi planerat trädgårdsfix och handboll. Men vid lunch bestämde Oscar sig för att stoppa i en grön ärta i näsan. Johan hade tagit fram en matlåda för att fixa lite pytt i panna till lunch. I lådan låg även ärtor som Oscar snabbt som tusan tog en och stoppade i näsan. Johan var snabb att be honom att fräsa men han drog in i stället så den åkte längre upp. 
Jag satte mig i kö till 1177 och när jag väl kom fram så bad de mig ringa till Eslöv som har helgmottagning, de hade ju faktiskt öppet 45 min till sa hon. Men eller hur att jag skulle få en tid. Jag ringde dit i alla fall och efter att fått stå i kö en stund så fick jag det bekräftat att det inte fanns några tider kvar. Jag blev hänvisad till Getingen i Lund i stället. Suck!!!!
Johan ringde dit och nej, de tog inte emot honom utan vi skulle vackert få åka in till barnakuten i stället. Johan frågade hur slut det var och hon svarade att ju längre vi väntar desto svårare var det att få ut den. Vi bestämde oss för att jag först skulle åka och titta på kvartsfinal 1 i Höör mellan H65-LUGI där Olivia skulle spela. Vi hade bjudit med Olivias kompis Hanna också. 
Efter matchen tog jag Oscar i bilen och först stannade vi till och köpte frukt, godis och dricka innan vi styrde bilen mot Lund och akuten. 
Vi möttes av en sköterska som frågade Oscar vad hon kunde hjälpa honom med när han svarar "Jag har en ärta i min näsa. Jag älskar inte ärtor". Goa unge, vi skrattade gott jag och sköterskan. 
Efter undersökning av sköterskan och konstaterande att ärtan satt fast högt upp i näsan så testade vi att få ut den genom att han fräste, jag fick göra "föräldrakyssen" där vi höll för den "friska" näsborren medans jag
blåkte hårt i munnen. Men inget hjälpte. Så vi fick sätta oss i väntrummet och vänta på öronläkaren som var fast på andra akuten. 
Klockan tickade i väg och Oscar somnade strax efter 22. Vid 23.30 kom öronläkaren och han försökte få ut ärtan med en sug. Men då Oscar inte satt still så fungerade det inte. Han ville snabbsöva honom men eftersom jag trykt i honom godis för att han inte skulle somna så gick inte det. Vi fick åka hem och restriktioner att komma in dagen efter på förmiddagen med en fastande Oscar så skulle de göra ett nytt försök och om det inte fungerade så fick de söva honom. 
Halv ett kom vi hem på natten och Oscar tyckte att det var morgon 5.30. Det tyckte INTE hans mamma. Så vid 10 åkte vi in igen. Än en gång fick vi vänta på öronläkaren som var upptagen på den andra akuten. Men efter en timme kom han och med hjälp av en läkare som höll i Oscars huvud och jag som höll i hans armar och kropp så kunde han suga ut den med hjälp av en stor pincett också. En nöjd Oscar som fick en glass av sköterskErna och en lättade mamma som slapp se sin son sövas. 
 
Men inte har det varit lugnt sen dess. Igår stod jag och lagade mat. Ella var på golvet som vanligt och kröp/åla rundor. Helt plötsligt märker jag hur hon börjar hosta och andas snabbt. Tar upp henne och märker att hon satt något i halsen. Lägger henne med magen ner och dunkar hårt i ryggen. Sen springer jag i trappan och panikskriker på Johan, som ligger där uppe och vilar för han är sjuk. Johan rusar ner, och nu börjar Ella bli blå, och tar över ryggdunkandet. Han skriker på mig att ringa 112 och jag springer och hämtar min telefon och ringer SOS. DET hinner gå två signaler och då hostar Ella igen och hon börjar gråta och jag lägger på. Jag blev så lättad och Johan också. Sen åt hon och drack som vanligt och nu håller vi extra koll på henne så hon inte får feber eftersom saken inte kom upp så kan det om det värsta skulle ha i träffat hamnat i lungorna. 
Jag fick sådan flashback från när Oscar var i den åldeRN och satte en pappbit i halsen. Den gången kom ambulansen men som tur var han Johan få ner biten innan. Men det slutade ändå med sjukhusbesök med fullt pådrag på akuten och en sövning för att kontrollera så att pappbiten inte kommit i lungan. 
Jag dammsuger varje dag och ändå hittade hon något att stoppa i munnen. Nu är jag livrädd att ha henne i köket. 
Vilken påsk vi hade va?!